felicia

nej, inget mer depp.
snarare lycka lycka lycka!! om 6 veckor drar jag till thailand!! SEX VECKOR!!
känns som att det var igår vi köpte biljetten. på måndag ska jag säga upp mej på ica.
drömmer mardrömmar om det varje natt. funderar på att säga det på fyllan, brukar kläcka ur mej rätt smarta saker då faktist. som, jag faktist inte, brukar, ångra.. ibland..
idag var jag och diana och fixade visum. snodde en 500ring ifrån mitt sparkonto och begav oss till floragatan.
helt vitklädda av snö stampade vi in, fyllde i blanketter och beredde oss på att betala 450 kr.
DÅ säger den gulliga lilla thaitjejen bakom kassan att vi får visumet gratis.
thailand har tydligen en liten underbar kampanj just nu, och bjöd oss alltså på 450 spänn! mer pengar till julklappar!!
inhandlade teodors och farmors present för de pengarna.
fyllde även på mapa's present..

hämtade väskan hos nad idag också, stooor var den! alla kollade snett på mej när jag gick runt med en backpacker rygga på medis. vissa trodde säkert att det var min skolväska. gick nog in i minst tusen pers.
men vadådå. jag kommer uppskatta den sen. den är perfekt!

hann även med en mysig lunch (höhö) med tina min solstråle.
gud, det känns verkligen som att jag har så himla mycket tid för annat nu när, ja det där, är över.
jag är helt fullproppad med planer och saker att fixa. nästan så att när någon frågar om vi ska ses så måste jag kolla i kalendern! haha men det är något vi uppskattar.

nu ska jag fortsätta laga mat med pappa, andra dagen irad. vad har hänt liksom. jag umgås med min familj. UMGÅS. det ordet i samma mening som famlij existerade inte förrut.
men det gillar vi också.
kan inte alla som jag inte vill veta av byta nr på en gång? det skulle vara så jävla bra!
det öppnar bara en till port som innebär att jag inte KAN höra av mej när min stolthet bedrar och jag blir känsligt svag igen. fast rätt illa är det också, men kommer lösa det innan jag drar.

hejsvejdingay

nästan. har varit fram och tillbaka senaste månaden. inte riktigt vetat
vad vem hur varför när.
men, nu känns det som att det värsta är över. jag börjar glömma. börjar tänka på nya saker. bättre saker. jag har förstått att man inte kan förändra en människa. man kan hoppas tro och stötta, men aldrig förändra. på senaste tiden har jag kämpat, gråtit och varit arg på att förändringen inte fungerar. på att jag inte lyckas. men en väldigt vis människa sa till mej för inte så länge sedan att 
"-man kan inte förändra någon, bara försöka leda de in i rätt riktning."
när inte heller det fungerar, då är det dags att ge upp.

det ska inte behöva gå så långt att man själv mår dåligt för någon annans skull.
det ska inte behöva gå så långt att man beskyller sej själv för den andras misstag, felsteg och beslut.
det ska inte behöva gå så långt att man känner sej otillräcklig och att man bemöts med otacksamhet.

de människor jag älskar försöker jag hjälpa.
de människor som står mej närmast hjärtat saknar jag och bryr jag mej om.
du ska veta att jag alltid kommer älska dej och alltid ha med dej i mitt hjärta, men jag måste gå vidare och börja göra saker för min egen skull igen.
jag kan inte säga till dej längre vad du får och inte får göra, du vet vad som är smartast, vad som är idiotiskt och vad som glädjer respektive krossar dina medmänniskor.
du är inte dum i huvudet, du är bara jävligt blind just nu. och jag hoppas innerligt att du hittar rätt väg tillbaka och blir som vanligt igen. att du river muren som sitter runt ditt hjärta. och att du framförallt lyssnar på de som bryr sej om dej och bara vill ditt eget bästa. för vi är de enda du har kvar.
och som du sa igår "vi glömmer aldrig bort varandra"

jag kommer aldrig glömma dej.
aldrig någonsin.