80
detta är mitt 80onde inlägg. rätt stört. jag skaffade bloggen för typ 5 år sen för att min dåvarande pojkvän skaffade en, och jag ville inte vara sämre. men jag skrev aldrig. han skrev mycket fina texter i sin. men sen gjorde vi slut. och sen la han ned sin. och då tog jag upp min. en kort och egentligen helt onödig förklaring.
however. förlåt för dålig update.
jag har inte riktigt fötterna på jorden just nu. jag står inför flera viktiga beslut som jag vet att jag måste ta, och som jag också vet att jag verkligen inte är redo för.
antagligen är det höstmörkret som hunnit ikapp. jag försöker alltid fly ifrån det. försöker alltid hindra det ifrån att slita ned mej i skiten och i mina djupaste mörkaste hemskaste tankar. men det måste ha hunnit ikapp mej nu.
egentligen skulle jag bara vilja köpa mej en box vin, sätta på norah jones och supa mej redlöst packad.
hellst tuppa av. inte vakna på ett tag. inte behöva tänka mer på ett tag. inte behöva vänta lyssna känna.
men människor kan väl inte göra så? inte vi. inte vi oss ni. nej.
varför ska tankarna ha en sådan makt. varför ska minnen ha en sådan påverkan. här är vi igen. mitt ibland tusentals minnen som bara gör sej påminda hela tiden. vart man än går, vad man än ser, vad man än gör, så finns de där. smeknamn, uttryck. fotspår. fast jag har märkt en förändring.
förut var det musik som påminde, som satte avtryck och väckte minnen. tiderna har förändrats. kanske är det pga andra förhållanden. ändrade förhållanden. eller så har vi helt enkelt vuxit upp. och kommit på att den musik som är värd att nämnas, den musik som är värd att limma minnen på, redan är fulla med minnnen. det är gammal musik. musiken som görs nu har, iallafall inte jag, kunnat lägga fingret på. klart finns det ett fåtal låtar. men tack gode gud för att det inte handlar om tio-tal artister som det hade kunnat göra förr i tiden.
bring it back. sing it back. bring it back, sing it back to me.
jag hoppas fortfarande på ljusare tider. och om de inte kommer nu, om de inte sväljer stoltheten och trycker sej förbi allt mörker som är i vägen, ja då får jag vänta tills jag åker iväg till thailand. för där, där kan jag lova godare tider. varmare tider. bättre tider. och framförallt - en enorm jävla paus.
however. förlåt för dålig update.
jag har inte riktigt fötterna på jorden just nu. jag står inför flera viktiga beslut som jag vet att jag måste ta, och som jag också vet att jag verkligen inte är redo för.
antagligen är det höstmörkret som hunnit ikapp. jag försöker alltid fly ifrån det. försöker alltid hindra det ifrån att slita ned mej i skiten och i mina djupaste mörkaste hemskaste tankar. men det måste ha hunnit ikapp mej nu.
egentligen skulle jag bara vilja köpa mej en box vin, sätta på norah jones och supa mej redlöst packad.
hellst tuppa av. inte vakna på ett tag. inte behöva tänka mer på ett tag. inte behöva vänta lyssna känna.
men människor kan väl inte göra så? inte vi. inte vi oss ni. nej.
varför ska tankarna ha en sådan makt. varför ska minnen ha en sådan påverkan. här är vi igen. mitt ibland tusentals minnen som bara gör sej påminda hela tiden. vart man än går, vad man än ser, vad man än gör, så finns de där. smeknamn, uttryck. fotspår. fast jag har märkt en förändring.
förut var det musik som påminde, som satte avtryck och väckte minnen. tiderna har förändrats. kanske är det pga andra förhållanden. ändrade förhållanden. eller så har vi helt enkelt vuxit upp. och kommit på att den musik som är värd att nämnas, den musik som är värd att limma minnen på, redan är fulla med minnnen. det är gammal musik. musiken som görs nu har, iallafall inte jag, kunnat lägga fingret på. klart finns det ett fåtal låtar. men tack gode gud för att det inte handlar om tio-tal artister som det hade kunnat göra förr i tiden.
bring it back. sing it back. bring it back, sing it back to me.
jag hoppas fortfarande på ljusare tider. och om de inte kommer nu, om de inte sväljer stoltheten och trycker sej förbi allt mörker som är i vägen, ja då får jag vänta tills jag åker iväg till thailand. för där, där kan jag lova godare tider. varmare tider. bättre tider. och framförallt - en enorm jävla paus.
Kommentarer
Postat av: paola
Du skriver så mycket att mina ögon skelar!haha men det gör dom ju alltid ändåååå
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: